Osäkerhet, träning och sömn

Tänkte ge er en liten uppdatering om hur det har gått med galningen. 
Jag mådde såååå dåligt i måndags. Jag ringde Å och grät, jag grät i timmar efter att silver morrat åt onyx. Jag tyckte det kändes som om silver blängde på honom hela tiden och det gjorde han väl säkerligen. Men jag kände ett enormt obehag av att ha dem tillsammans då jag tänkte det värsta (att silver skulle flyga på onyx och bita ihjäl honom eller något sånt sjukt). Samma eftermiddag så lekte de ihop på baksidan och jag insåg att jag var förjävlig som misstrodde silver så! Han säger knappt ifrån till lillen trots att han hoppar på honom, tuggar på honom och drar i honom. Min stora kille är helt fantastisk även om han tycker onyx är jobbig ibland. Vill i veta en sak? DET TYCKER JAG MED. Det finns stunder jag nästan bara vill gå iväg och inte komma tillbaks för att han kan vara en liten jäkel :) Men jag skulle aldrig göra det, jag har Robert som stöd hela tiden och är sjukt glad att jag har honom här. 

Silver är skitduktig med onyx och börjar värma upp sig till honom. De kommer nog att bli kanon vänner :) silver ska bara lära sig att dela med sig igen. 

Förutom detta hur har det gått? Några kiss olyckor har skett inne. Aldrig på natten dock tack och lov. Lillen sover hela natten igenom men måste självklart ut då han vaknar. Onyx går med i koppel och verkar älska det. Han skiter BARA när vi går promenader trots att de springer på baksidan en hel del. Hade det skett 5 av 12-15 gånger då hade jag kallat det tillfällighet men det var en enda gång han inte bajsade på promenad. Otroligt smart liten plutt är han och med silver som vägledning kan jag inte tänka mig att det blir något annat än en sjukt fin vovve. 





En dag i livet, Hundarna | |
Upp