Du ser det jag vill att du ska se...

Vi snackade lite om detta idag på mötet. Hur lätt det är att döma någon med psykiska problem utifrån vad man ser. Du ser mig lägga upp bilder där jag är fixad, jag ler, gör något kul. JA det gör du, men du ser inte resten utav tiden. 
Du ser inte hur jag slänger mat för "den luktar konstigt" nu snackar vi nästan en gång i veckan, du ser inte hur jag sliter en stackars kycklingfile i bitar för att den ska vara klar, du ser inte när jag gång på gång bryter ihop av att göra något så enkelt som att laga mat. Du ser helt enkelt inte sanningen. Det du ser är den illusion jag målar upp, jag vill inte lägga ut bilder där jag gråter? bilder på mat jag tvingas slänga eller hur jag ligger som ett skadat djur i sängen. Varför lägger jad inte upp det? JAG VILL INTE VARA DEN PERSONEN! Jag har kommit framåt med mina problem men jag vill ändå inte se bilder som skriker "här misslyckades du totalt" jag vill se bilder som påminner mig om de gånger jag faktiskt lyckats göra saker. 

Varje gång jag lägger upp en bild så kan det även vara för stunden jag känner så, en halvtimma-timma senare kan jag ha bytt om till mjukisar, tvättat bort sminket och sitter i soffan. 
Man blir expert på illusioner när man har en fobi som är så handikappande. Jag skriver inte detta för att få medlidande, jag skriver detta för att ni ska veta att man kan se ordentlig ut trots att man mår skit ;) Kalla det fåfänga om du vill men att sminka sig, fixa håret, sätta på snygga kläder det är en motivation till att utmana sig själv. En motivation till att göra de svåra grejerna. Man kan ju inte låta en perfekt sminkning gå till spillo ;) 
 
 
 
Fobin, Tankar | | Kommentera |

Naket

Ibland känns det skumt när någon går in under huden på en. Jag hade som sagt en del problem med min föra terapi och har ju därför startat en ny. Trots att man känner sig extremt blottad så har jag en sjukt bra psykoterapeut denna gången. Jag borde sett varningssignaler när jag sist fick höra att terapeuten inte jobbat med emetofobi tidigare men det har J som jag nu har. Stödet från Robert är också guld värt. Kommer tydligen få läxor som inkluderar honom. Låter skumt kanske ni tycker men jag har mycket kontroll beteenden kring min fobi och den kontrollen ger mig säkerhet vilket inte direkt hjälper så nu ska vi jobba med mina säkerhetsbeteenden i första hand. Därav ska Robert få laga maten här denna veckan och jag får inte övervaka eller kontrollsmaka. Litar dock på honom som tur är och bet att han är duktig i köket. Det har bara blivit så att jag lagar all mat för då har jag 100% kontroll men dags att lämna bort tyglarna lite.

Tur att man har en perfekt underbar pojkvän som alltid finns där.

En dag i livet, Fobin | | Kommentera |

När det går för långt?

Jag gör det gång på gång... låter bli att blogga trots att det går så jävla fort egentligen och jag skulle kunna göra det närsom! Har väl haft annat att göra. Robert har vart här en hel del och jag har lyckats sova jämte honom... tro mig det är ett stort steg för mig, visst fan har jag känt paniken flera gånger men eftersom han förstår så låter han mig bara vara när han märker det. 

Min kbt går väl...sådär! Jag kan inte påstå att jag är speciellt förtjust i det eftersom vi ökat träningen och jag inte känner någon skillnad alls. Att sitta och kolla på bilder av Spyor eller folk som spyr VARJE dag känns lagom trevligt. Tror inte NÅGON vill sitta och titta på folk som spyr. Hur fräsht är det egentligen? Även vart på tal att om inte jag blir bättre av detta så ska någon ta kräkmedel och spy framför mig... Visst låter det normal? Vill inte alla vara med om det? Nä fy fan! Kan säga att min ångest har vart hög det senaste och jag känner hur energin bara rinner ut ur mig som vatten ut en läckandes kran och jag kan inte stänga av det. Fattar inte hur de kan föreslå en sådan sak när jag inte ens kan kolla på bilder utan obehag, kan inte höra ljudet utan obehag och ångest. HUR I HELA HELVETET SKA JAG KLARA ATT SE DET, KÄNNA LUKTEN, HÖRA DET OCH GÖRA DET SJÄLV MED? jag dör hellre..inget skämt... Jag dör hellre! 
 


En dag i livet, Fobin | | 2 kommentarer |
Upp