Osäkerhet, träning och sömn

Tänkte ge er en liten uppdatering om hur det har gått med galningen. 
Jag mådde såååå dåligt i måndags. Jag ringde Å och grät, jag grät i timmar efter att silver morrat åt onyx. Jag tyckte det kändes som om silver blängde på honom hela tiden och det gjorde han väl säkerligen. Men jag kände ett enormt obehag av att ha dem tillsammans då jag tänkte det värsta (att silver skulle flyga på onyx och bita ihjäl honom eller något sånt sjukt). Samma eftermiddag så lekte de ihop på baksidan och jag insåg att jag var förjävlig som misstrodde silver så! Han säger knappt ifrån till lillen trots att han hoppar på honom, tuggar på honom och drar i honom. Min stora kille är helt fantastisk även om han tycker onyx är jobbig ibland. Vill i veta en sak? DET TYCKER JAG MED. Det finns stunder jag nästan bara vill gå iväg och inte komma tillbaks för att han kan vara en liten jäkel :) Men jag skulle aldrig göra det, jag har Robert som stöd hela tiden och är sjukt glad att jag har honom här. 

Silver är skitduktig med onyx och börjar värma upp sig till honom. De kommer nog att bli kanon vänner :) silver ska bara lära sig att dela med sig igen. 

Förutom detta hur har det gått? Några kiss olyckor har skett inne. Aldrig på natten dock tack och lov. Lillen sover hela natten igenom men måste självklart ut då han vaknar. Onyx går med i koppel och verkar älska det. Han skiter BARA när vi går promenader trots att de springer på baksidan en hel del. Hade det skett 5 av 12-15 gånger då hade jag kallat det tillfällighet men det var en enda gång han inte bajsade på promenad. Otroligt smart liten plutt är han och med silver som vägledning kan jag inte tänka mig att det blir något annat än en sjukt fin vovve. 





En dag i livet, Hundarna | | Kommentera |

Idag blev vi 4!

Idag kom fina Onyx hit. Jag hade både förhoppningar och mycket hemska tankar om att det inte skulle funka med silver. Först var båda lite smått rädda för den andra men nu har Onyx börjat slappna av och utforskar allt här hemma. Fast för att vara ärlig så har han sovit väldigt mycket och det gör mig glad. 
Man ska inte alltid tro det värsta ;) lillskiten kan dock redan hoppa upp i gamla soffan själv. Han fick även för sig att gå upp för balkongtrappan själv. Detta ska då vara en 8 veckors valp haha. Men men nu ligger de fyrbenta och sover. Väntar på att Onyx ska vakna så vi kan gå ut sista vändan innan vi ska sova. Börjar bli redigt trött. 

Kommer uppdatera mer om lillkillen och silver :) 





En dag i livet, Hundarna | | Kommentera |

Silver hos veterinären

Silver var ju hos veterinären i onsdags och han var sååå duktig. 
I lördags så såg jag en fläck i hans öga när min mobillampa var igång. Jag kollade närmre och lyckades få bild på det. Så många hemska tankar for igenom mitt huvud när jag såg det.
Ringde vet på måndag och fick en tid tills onsdag. Vi skulle vara där vid 12:20 så tog 11:07 bussen från Norrmalm då den går raka vägen. Silver skötte sig kanon på bussen som alltid. Han skulle kolla på ALLA människor som gick utanför. 
Vi bytte buss och då var han inte lika glad då den tog 7min mer än den skulle. Lite gnäll kom ibland på bussen och självklart glodde några surkärringar och små söta fjortisar. Tack du underbara människa som faktiskt pratade med mig och hunden. Men men vi kom iaf till veterinären och hon lyste hans öga, sen fick han någon vätska som skulle vidga pupillen. Stackars hund såg ut som en uggla i flera timmar. 
Veterinären var iaf väldigt snäll och tog väl hand om honom. Hon trodde att det var antingen pupillmembran eller en liten ofarlig cysta. Med andra ord inget som behövs göras något åt just nu. Hans syn funkar utmärkt och ögonen reagerar som de ska. Att hålla koll så det inte förändras var allt jag fick höra. Tro mig...
Jag gick därifrån med lättnad. 
Silver var helt slut när vi kom hem, jag likaså. 
På kvällen fick han belöning genom att vi gick med p, Robert och tjejerna till knalleland och käkade McDonalds. Glada hundar? Ja! 








En dag i livet, Hundarna | | Kommentera |
Upp